Ulf Aneer i Nicaragua

Jag kom till Managua i mars 79 när Somoza kämpade sig kvar. En ödslig stad i ett slags apokalyptiskt tillstånd. Nationalgardets jeepar swischade förbi i jordbävningsområdets karga vägnät. Få vågade sig ut. En despot satt i sin bunker och hatade sina landsmän men älskade en ung miss Panama. När folk såg att jag bar på kameror så sa de: -Du måste tala om för världen vad som händer här!

Så då gjorde jag det.

Många återbesök blev det, en del glada möten men mest mycket vardagskamp. Tänk att det skulle vara så svårt att skapa fred, frihet och en fungerande vardag

.Barn i Estelí okt 79Sandinistiska folkapoteket, Estelímorgon på Chinandegas slätt