Volontärer och aktivister - vad händer om det personliga engagemanget upphör?

Under 80-talet engagerade sig tusentals svenskar för Nicaragua och hundratals reste ut som volontärer för att stödja revolutionen. Frågan om volontärer är ett dyrt och ineffektivt bistånd liksom frågan om minskat personalbistånd minskat biståndsviljan diskuterades vid detta välbesökta seminarium.

– Under 1990-talet minskade engagemanget eftersom detta hänger ihop med att det finns människor som möts, sa Inger Bröms, lärare sedan 35 år tillbaka.

1983 reste hon för första gången till Nicaragua och återvände sedan varje sommarlov fram till 1993. Året efter, 1994, blev hon volontär för Forum Syd i Estelí.

Inger menar att det är otroligt viktigt att personer precis som hon kan få möjlighet att resa ut. Och kan vi lägga pengar på vapen så kan vi också stödja volontärer.

– Dör engagemang om man tar bort statsbidrag så är det något fel med engagemanget. Vi kan inte bara drömma oss tillbaka till ett romantiskt Nicaragua, sa Svante Sandberg, internationell programchef hos Rädda Barnen, som också har en bakgrund som volontär och har arbetat med Nicaragua.

Volontärarbete går ut på att personer i nord åker till ett land i syd och bidrar med en syssla, så kallad "gapfilling”.

– Vi hade samarbetsavtal med Nicaraguas regering och skickade den personal de behövde. Idén var att stödja revolutionen efter diktatorn Somoza och vi trodde att detta var en bra metod för att bygga upp landet.

Idag är Svante tveksam till modellen. Fokus idag, som utgår från politiken för global utveckling (PGU), är på att stödja de instrument och metoder som är bäst lämpade för att uppnå målen. 

– Men bistånd, vilken nivå den än är på, bygger på att människor möts. Arbetet i biståndssystem blir tajtare och tajtare och det är sorgligt att det finns mindre utrymme för mellanmänskliga möten.

– Vi har inte rekryterat amatörer. Med åren fick vi mer och mer precisa förfrågningar, svarade Inger Bröms som rekryteringsintervjuade för Forum Syd i tio år.

Carl-Johan Smedeby, handläggare vid Sidas Team för Civila Samhället har i 20 år jobbat med utbildning av volontärer.

– Varje volontär ute i fält kostade en kvarts miljon kronor vilket tog en stor del av biståndskakan när 700-800 personer var ute i fält under ett år. Det var de höga kostnaderna som fick Sida att titta på nyttan av personalbiståndet.

– Bistånd administreras idag av proffs som producerar tabeller som inte engagerar en enda människa. Hur ska biståndsviljan bli något annat när det ser ut så här, replikerade Inger och höll upp en sida ur utvärderingen av Nicaraguabiståndet.

Ritva Jacobsson, aktiv i kampanjen ”Nicaragua måste överleva” och biblioteksföreningen, höll med Inger om att byråkratiseringen och professionaliseringen hotar att kväva engagemanget.

– Det är ett förfärligt jobb att klara Forum Syds blanketter. Visst, vi måste ha ordning och reda i finanserna men vi får inte tappa bort engagemanget.

Hon betonade också hur stor skillnad det är på bemötandet från UD och Sida idag mot vad det var på 1980-talet.

En av huvudfrågorna för seminarierna var att gå igenom vad det blev för resultat av engagemanget.

Tillsammans med Bitten Pelling drog Ritva Jacobsson igång ett biblioteksprojekt 1984 med stor entusiasm och professionalism. Projektet växte och har spritt sig till flera andra länder i regionen.

Ett annat projekt hon var med och bidrog till var att samla fackföreningar, kyrkor och skolor i paraplyorganisationen ”Nicaragua måste överleva”:

– Vi bekostade läroböcker som gjordes av nicaraguaner. Det som är juvelen på kronan är den så kallade atlasen, något fantastiskt som de aldrig tidigare hade haft, sa Ritva Jacobsson.

Ett viktigt resultat av Inger Bröms engagemang i Nicaragua var att sprida och skapa solidaritet. Något som enligt Inger kan försvinna när stöd till volontärverksamhet försvinner.

– Med mina resor och bilder som jag tog hem kunde jag närma mig läroplanen som säger att vi ska lära ut solidaritet till eleverna. Ett direkt resultat är att min kommun Upplands Väsby skickade en container till Estelí efter Mitch. Det skulle aldrig ha hänt om inte vi i vår skola varit så engagerade där, sa Inger Bröms.

Petter Bolme