Lång väg kvar i arbetet för kvinnors rättigheter

Revolutionen fick med både män och kvinnor i kampen. Men när det gäller dagens situation för kvinnor i Nicaragua så finns mycket kvar att förbättra. Det var en av slutsatserna på seminariet om jämställdhetsarbetet och det svenska stödet.

­– Faktum är att revolutionen har kämpat för den nye mannen, men den har inte kämpat för den nya kvinnan, menade Ana Maria Pizarro, chef för organisationen ”Sí mujer i Nicaragua”.

Kvinnorna var delaktiga under revolutionen: De skördade kaffe, blev militärer, eller lärare och poliser. Men få av dem fick några viktiga politiska ämbeten.

Manuel Rocha, chef vid den nicaraguanska polismyndigheten höll med i stort, men poängterade att poliskåren nog kunde ses som ett undantag i detta sammanhang:

– Många av de kvinnliga soldater som deltog i revolutionen blev kvar i polisstyrkorna och fick olika ansvarsområden där. Från åren 96-97 blev det även en del av polisens internpolitik att arbeta med jämställdhetsfrågor.

Idag är många ledande polischefer kvinnor och enligt Manuel Rocha måste minst 20 procent av de polisaspiranter som tas in vara kvinnor.

– Stödet från Sverige har betytt mycket, bland annat för att skapa speciella enheter som arbetar och utreder våld mot kvinnor och barn, fortsatte han.

Våld mot kvinnor och sexuella övergrepp är trots detta ett stort problem i Nicaragua och det råder en stor misstro mot rättsväsendet som är starkt politiserat. De hårda abortlagarna som förbjuder abort, även om kvinnans liva är i fara, är ett annat problem.

Ana Maria Pizarro

– Det finns kvinnor med cancer, som måste välja mellan att genomlida en graviditet och riskera att dö eller hamna i fängelse om de gör abort, berättade Ana Maria Pizarro. Och vi hamnar i fängelse om vi försöker rädda dem.

Marianne Velandia är före detta projektledare för ett utbildningsprojekt för barnmorskor i Nicaragua, i samarbete med Karolinska Institutet. Omkring 500 barnmorskor har utbildats hittills inom ramen för samarbetet. När hon summerade lärdomarna från arbetet var det flera saker hon ville lyfta fram:

– Vi har arbetat mycket med att höja etiken och få barnmorskorna att tänka kritiskt. Vi har även jobbat med utbildning för att förhindra graviditeter bland unga, samt sökt involvera männen i rollen som närvarande fäder under havandeskap och förlossning. En annan positiv sak vi uppnått är att ha fått hälsoministeriet att ta ett aktivt ansvar för utbildningen.

Solveig Engarås från Svalorna Latinamerika är själv barnmorska och har verkat som volontär i Nicaragua.

– Min viktigaste erfarenhet från åren i Nicaragua är hur viktigt det är att lyssna på kvinnorna och försöka förstå varför föderskorna har större förtroende för de traditionella barnmorskorna än för den offentliga sjukvården. Vi har därför utvecklat ett utbyte där barnmorskestudenter fått besöka traditionella barnmorskor en vecka på landet. Det har varit en av de mest framgångsrika delarna i projektet.  

Manuel Rocha tyckte att det var svårt att sammanfatta lärdomarna av samarbetet med Sverige eftersom de var så många:

– En av våra första erfarenheter var att ta upp mänskliga rättigheter på Polishögskolan. Därmed gick vi utanför frågor som låg inom de snävt akademiska. Den roll som polisen kan spela för att stärka landets institutioner har varit en av de viktigaste erfarenheterna från samarbetet.

En mer proaktiv polisstyrka är ett annat exempel på framsteg.

– Vi väntar inte på att brotten ska begås, utan arbetar preventivt. Så har vi till exempel en nära kontakt med ungdomar för att kunna motverka utbredningen av kriminella ungdomsgäng, maras.

30 års samarbete med Sverige har varit positivt för det civila samhället summerade Ana Maria Pizarro. De nicaraguanska kvinnoorganisationer har fått  utbildning och juridiskt stöd. Samarbetet har gått från hälsofrågor till att sätta jämställdhet och deltagande i fokus med syfte att fler kvinnor ska kunna göra sina röster hörda. Detta ser hon som en av de största landvinningarna. Däremot är oron stor nu när det svenska samarbetet fasas ut eftersom många viktiga insatser inte kan göras. Även Manuel Rocha ser problem med att Sverige lämnar Nicaragua.

– Utfasningen innebär ett slut på våra långsiktiga arbeten och vi ser problem för hållbarheten i de projekt vi satt igång. Att Sverige lämnar Nicaragua är som en jordbävning.

Susanna Ahlfors