Seminarium 23/11: Vem stöttar kvinnorna i Nicaragua när biståndsgivarna lämnar landet?

Vad händer när Sida fasar ut det bilaterala biståndet till Nicaragua? Vilka är konsekvenserna sedan abortförbudet 2006?
Ett fyrtiotal personer hade samlats på Global bar för att lyssna till tre experter på området.

Sverige har under flera år – både genom bistånd till stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och genom en aktiv ambassad – varit ett viktigt stöd för de organisationer i Nicaragua som arbetar för sexuella och reproduktiva rättigheter. Nu fasas det bilaterala biståndet ut.

Global Reportings Petter Bolme började med att berätta att kvällens bar ingår i Éxito Nicaragua – ett Sidastött projekt som i korta ordalag går ut på att Global Reporting samlar in och dokumenterar 30 års erfarenheter av utvecklingssamarbetet i Nicaragua.

Roxana Ortiz var en av kvällens tre inbjudna talare. Sedan 2008 har hon bevakat kvinnors rättigheter i Nicaragua genom sin roll som journalist och informatör för organisationen Svalorna.

– Nicaragua är ett av världens fattigaste länder och har en av de hårdaste abortlagstiftningarna i världen, sa Roxana och menade att det var det politiska spelet som låg bakom abortförbudet 2006. 
Presidenten Daniel Ortega var kompis med biskopen vilka i sin tur bildade en pakt med största oppositionspartiet som var katolskt.

– Ord som försoning, fred och kärlek var vanligt förekommande i valkampanjen 2006. Detta var viktiga faktorer och föranledde beslutet om abortförbudet menade hon.

Abortförbudet innebar att paragrafen som gjorde det lagligt för kvinnan att göra abort om hon blivit våldtagen, riskerade sitt liv eller om barnet var missbildat plockades bort från lagen.

En av alla de flickor som drabbats av lagen presenterades av Roxana. Hon är 12 år och har blivit våldtagen av sin pappa, blivit gravid och är sjuk. Flickan hamnar på sjukhus och kontaktar största tidningen. Kvinnoorganisationerna reagerade och vill att man ska prioritera och ge henne abort, berättade Roxana. Det fick hon.

Konsekvenserna efter abortförbudet är många.
Var fjärde kvinna som dör är under 18 år. 78 kvinnor dör per 100 000 födslar (jämfört med 3 kvinnor i Sverige), de flesta lever på landsbygden. Mellan januari och maj 2009 ökade mödradödligheten (graviditetsvecka 1-19) med 65 procent, 2008 var det 20 kvinnor i huvudstaden Managua och året efter 33 kvinnor som dog. Då vet man att det ser värre ut på landsbygden.

Helena Reuterswärd arbetade på ambassaden i Managua fram till 2008 med att handlägga hälsofrågor och fanns på plats när demonstrationerna för genomförandet av abortlagstiftningen utbröt i augusti 2006.

Nästa fråga riktade Petter till henne; ”När beslutet togs i Nicaragua – hur fick du information om detta och vad var det som pågick då?”

– Det hade ryktats om demonstrationerna en god tid innan, berättade Helena och till och med på mina barns skola uppmanade man eleverna att delta. Tjänstemän fick ledigt för att delta i demonstrationerna.

Både den katolska och evangeliska kyrkan hade mycket resurser. 200 000 namnunderskrifter från personer som ville förbjuda medicinska aborter samlades in och lämnades över till regeringens talman av 4-5000 demonstranter.
Det var många höga politiker som deltog i manifestationen och enligt Helena pågick det ett politiskt maktspel över hälsoministerns huvud.

– Eftersom vi alla var oroliga över det som hände hade vi samråd med facket, givare och hälsosektorn, men vi kunde inget göra eftersom beslutet gick direkt till juridiska utskottet utan att passera hälsoutskottet.

Varför är det då så viktigt för katolska kyrkan med abortfrågan undrade Petter.

Katarina Lindahl är före detta generalsekreterare på RFSU och hon menade att vad som är livets början alltid varit viktigt för katolska kyrkan. Abortfrågan är dessutom en otroligt känslig fråga inte minst när politiker och FN diskuterar.

– I Kairo svimmade folk nästan av när de skulle diskutera abortfrågan.

Katarina tycker det är synd att man inte pratar om säker abort och allas rätt till eftervård i Nicaragua. Och hon menar att det även är viktigt att det blir tydligt att abortfrågan används i ett politiskt spel för att pressa på andra frågor. Detta sker inte bara i Nicaragua utan även inom EU-kretsen när det gäller Polen, Malta och Irland med stöd av Spanien.

Latinamerika har en sträng abortlagstiftning generellt sett till exempel i Chile och El Salvador. Och i Nicaragua var lagen sträng även innan den nuvarande lagstiftningen. 
– Då förbjöd man allt utom att rädda kvinnors liv, sa Katarina. De enda länder som har en hårdare lagstiftning är Vatikanstaten och Malta.

Vid ett tillfälle fick Roxana möjlighet att träffa biskopen i Nicaragua och hon passade på att fråga honom vad han ansåg vara fördelen med abortförbudet.

– Biskopen svarade att det var av respekt för folkets åsikter. Jag undrade vidare vad han tyckte skulle hända med de kvinnor som blivit våldtagna. Då svarade han att samhället skulle vara solidariskt. Det är uselt. I det nicaraguanska samhället finns inte ens dimensionen att kvinnan skall ha rätt till sin egen kropp.

Utvecklingen i övriga Latinamerika går åt samma håll som i Nicaragua. Tidigare hade Rio fyra lagliga aborter om året och nu ligger statistiken på 24 stycken. 
– Om man inte ser de illegala aborterna så är det farligt, menade Katarina och slog fast att det ändå alltid är kvinnan som bestämmer över sin egen kropp, men att hon gör det med olika stora risker, ekonomiska och fysiska.

Chile är politiskt viktigt och en bra referenspunkt. I Chile har man fått igenom dagenefterpiller, vilket är en stor framgång.

Vad händer efter utfasningen av Sveriges bilaterala bistånd?

Enligt Helena är avsikten att hälsosektorstödet skall fortsätta, till exempel utbildningen av barnmorskor då sjuksköterskor vidareutbildas under ett år för att sedan återvända till sina hemstäder och praktisera där (sjuksköterskorna kommer samtliga från städer där mödradödligheten är hög).

Utfasningen skall göras ansvarsfullt och med målet att försöka hitta andra finansiärer. Men en stor besvikelse för Helena är att den politiska utvecklingen gör detta arbete svårt.

– Det känns svårt när man ser vardagen. Det är fråga som handlar om människorätt och inte en kvinnofråga, menade Roxana och tillade att kvinnokroppen är ett hot mot patriarkatet.

Katarina berättade vidare att det är dåligt med sexualundervisning i landet och att det råder en allmän uppfattning om att preventivmedel skall undvikas. Hela 90 procent använder inte något preventivmedel vid sitt första samlag. Men det finns delar i landet som har bra sexualundervisning.
– Vill man inte ha aborter så borde man satsa på sexualundervisning.

Helena förstärker vikten av skolundervisning och pekade på en tydlig koppling mellan hög mödradödlighet och lägre utbildning. Det finns utbildningsmaterial om etik, kamratskap och våld som har använts förut och då var man överrens med katolska kyrkan om detta. Sedan kom lagen.

Har folk gett upp helt undrade Petter Bolme.

– Nej det är motsatt effekt, menade Roxana. Det är positivt att vi pratar om det och frågan lyfts fram. Det görs kampanjer och många starka kvinnor med mycket erfarenhet agerar.

Enligt Helena gör engagerade människor många underjordiska försök för att påverka.

Sverige är också en viktig aktör när det gäller SRHR-frågor och alla tre anser att det är oroande att ambassaden stängs.

– Jag blir rasande. Det är inte klokt att unga friska kvinnor dör eller blir skadade för livet fast vi vet hur vi ska undvika det, men inte vill, sa Katarina. Det är sorgligt att Sverige fasar ut och överger kvinnorna och ungdomarna. Ett minimikrav borde vara att Nicaragua dokumenterar konsekvenserna.

Helena höll med om att det är upprörande. Dokumentation gjord av Umeå Universitet med stöd från Sverige finns, men makthavarna vill inte ta åt sig och se konsekvenserna av beslutet.

Nils Öström som arbetar med Éxito Nicaragua berättade att projektet går ut på att dokumentera 30 års bistånd och en sammanställning av utvecklingen under de senaste 8 åren.

– Vårt uppdrag ligger inte i att utvärdera den svenska regeringens landstöd, sa Nils, utan att samla ihop erfarenheter och utvärdera det som gjorts. Vad som har varit bra och vad har varit dåligt.

Hur motiveras utfasningen?

– Det undrar vi också och har inte fått någon motivering, sa Helena och berättade vidare att det enbart är det bilaterala biståndet som fasas ut. 
En anledning till utfasningen är den nya landinriktningen då man till exempel prioriterar konfliktområden i världen.

Men hur ska en ansvarsfull utfasning då gå till? Och har Sida krävt svar?

– Nej, vi får inga större detaljer. Det ansvarsfulla är att det får ta längre tid. Normalt brukar en utfasning ske på 3 månader. Tiden är värdefull för att dokumentera erfarenheter, få andra att intressera sig och gå in med pengar.

Anser du att det bilaterala biståndet är viktigt frågade Petter Bolme.

– Ja, sa Katarina. Man kan inte förlita sig på ramorganisationerna eftersom det är så få som jobbar med SRHR. Enbart 5-6 procent av biståndsbudgeten går till detta område och då är även arbetet med hiv/aids inkluderat.

– 50 procent av jordens befolkning är kvinnor som många är beroende av. Det är en ekonomisk fråga. 5 miljoner barn i världen är moderlösa.

Hur kommer Svalorna fortsätta sitt arbete i Nicaragua?

– Vi finns kvar och fortsätter vårt arbete, sa Pernilla som jobbar på Svalornas kontor i Stockholm. Det är en miss i Éxito Nicaragua att det inte framgår att det enbart är det bilaterala biståndet som skall fasas ut och att folkrörelsebiståndet kommer finnas kvar. Vi stöttar till exempel en lokal organisation som arbetar med sexualupplysning.

Petter undrade avslutningsvis om folk i Nicaragua uttalar sig om fri abort och hur opinionen ser ut i landet?

Enligt Roxana kämpar många för att återställa paragrafen och det är det som folk pratar om.

– Om folk får frågan om de vill att terapeutisk abort skall vara laglig eller inte så svarar de nej. Men efter att de förstått innebörden ändras svaret till ja. I övrigt är de flesta emot abort av sociala skäl, menar Roxana. Man vill rädda livet.

Kampanjen för abortförbudet utnyttjade den okunskapen. Abort förknippades med något farligt, kontroversiellt och något som man skulle hålla sig ifrån.

– Den svenska strategin om att det är viktigt att förebygga oönskade graviditeter är ett bra sätt att argumentera på, menade Katarina.

Petter avslutade kvällen med ett exempel från USA;

– När de tillät abort på 70-talet minskade brotten under 80-talet. Men det tystades ner.

Åsa Larsson/Global Reporting

Arrangörer: Svalorna Latinamerika i samarbete med projektet ExitoNicaragua.